INFO OM MIG 
SKRIVET: 2011-08-29, kl 20:29:50 | PUBLICERAT I: Vardagslivet
inskolningIdag skulle jag gå ifrån en stund. Först vinka han men så kom han på vad som skulle hända så han satte sig i mitt knä (jag satt på golvet) & upp i min famn.. sen gav jag honom till L (dagmamman) & han grät. OCh sträckte armarna mot mig. Gick en kort promenad & jag grät. Fyyy faaaan. När jag kom tillbaks hade det gått över, dom hade kollat i böcker & han hade glömt lite då & då. Sen gick vi hem lite före 11. Hem till svärfar/farfar & Léon. Dom hade härjat i en timme & sen hade Lejonet slocknat :P
Får se hur det blir imorgon. Tanken var att han skulle äta där imorgon & på onsdag (planeringsdag torsdag & fredag) men det blir inte så. På onsdag ska nog Daniel följa med. Kanske går liiite bättre då eftersom han är så mammig..
Sitter just nu & kollar på svt play, Barn med cancer. Kollade nån min & så trängde tårarna fram.. uhhh.. en 7 månaders b.la. Åhhh mitt Lejon.
Älskar er underbara ungar & karlslok ♥♥♥♥♥
Lotta
Sa du till att det inte hjälper att gullegulla? Ingen höjdare om hon skulle göra så varje gång ju :P
Men liksom, ang lämningen.. det där blir bättre ju fler gånger ni gör det. Sen finns det ju lika många olika sätt att lämna som det finns ungar också, så det löser sig det där :)
På dagis här så är det vissa som lämnar innanför dörren och låter fröknarna klä av barnet.
Vissa klär av barnet men går inte in i samlingshallen utan låter fröken ta barnet direkt vid ytterdörren där.
Andra klär av, går in i hallen och lämnar till fröken.
Andra klär av, går in i hallen och sen hämtar fröken barnet och går iväg.
Vissa har tid att vara med en stund så dom stannar några minuter extra och ser till att barnet "kommer igång" osv osv osv..
Första gångerna (bl.a inskolningen) så gallskrek Lucas nån gång för han fattade ju vad som skulle hända han med. Så vi testade olika metoder, typ att vi skulle göra ett kort hejdå, ett långt hejdå, att vi skulle vinka, att vi inte skulle vinka och bla bla.
Grejen är att han ju vande sig men det var ändå jobbigt med gråtandet och tårarna framför allt (!!) dom gånger det hände. Jag kände mig inte som nån kalasmamma när han var ledsen när jag gick :(
Fröknarna har dock intygat att det bara rör sig om max 1 minuts ledsenhet ändå - han grinade lite ville gå till mamma men efter vinkningen så hade dom snabbt gått från vinkfönstret och tittat i böcker, lekt med bilar, klossar, byggt med lera / whatever, så han hade glömt att jag fanns på under 90 sekunder ^^
Nu vill han ju knappt vinka åt mig, typ.. palla dig mamma, jag ska leka nu ja, hejdå, gååå! :P
Och när jag hämtar så vill han ju knappt ens gå hem vissa gånger den räven!
Det är kul att han trivs och han äter som en liten ponnyhäst och han sover alltid minst 1,5h.
I love dagis! Och det kommer nog du också att göra när Casper skolat in sig färdigt :)
Det heter ju inskolning av en anledning ;)
♥
