SKRIVET: 2008-10-14, kl 16:46:09 | PUBLICERAT I: Vardagslivet

samtalet

Det gick väl hyffsat på samtalet. Varken bra eller dåligt. Hon frågade varför det finns så många anteckningar i min journal och varför jag haft så mycket kontakt med psykiatrin. Men va fan... som om folk vet exakt varför dom mår dåligt?!?
"Ja, varför får du ont i halsen?" svarade jag då..
"Ja, varför får jag ont i halsen? För att det smittar?"
"Det finns väl en massa anledningar till det.. du kanske är känslig. Dåligt klädd"

(Det är väl aldrig någon som vet varför man får ont i halsen ens? Nog för att det är lättare att "räkna ut" och kanske beror det på att man umgåtts med någon som har ont i halsen.)
Men SUCK.
"..Ja, du kanske är extra känslig. Man kanske måste vara extra rädd om dig."

Men det fattar nog vem som helst.
Visst, jag har varit med om en del och så. Men ändå. Det finns dom som haft det 1000 gånger värre och dom har inte psykiska problem. Jag tror aldrig att man kan direkt skylla på något man har varit med om. Skillnaden är väl den att, hur har de som mår dåligt blivit uppmuntrade i uppvuxten? Hur har dessa personer blivit hjälpta och stöttade efteråt? Hur har de bearbetat det jobbiga?
Det är i alla fall mina tankar. Men jag kan så klart ha fel.
Jag själv har nog inte fått särsilt mkt beröm och stöttning under uppväxten av en av mina föräldrar. Han har heller aldrig funnits vid min sida speciellet mkt och det har gjort mig ledsen. När man är i 12-årsåldern och nästan aldrig träffar sin pappa, hur glad är man då tror ni? Samtidigt var jag ju rädd för honom.. och därför ville jag inte vara hos honom så mkt.
När jag pratade med min klassföreståndare om mobbningen så frågade han om jag ville byta skola. Ehhh what?!?
Vad jag kan minnas har jag haft självmordstankar sen jag var ungefär 13 år. Självförtroende minns jag inte när jag förlorade, heller inte självkänsla.
Tanten frågade idag vad jag ville att hon skulle göra om hon hade ett trollspö.
"Omstarta hjärnan kanske"
Pratade en del om mat också. Vilket jag inte hade lust med. Och jag har svårt att säga sanningen om allt. Men det är så svårt att öppna sig för någon främmande människa och berätta om sina innersta känslor och tankar.

Jag försökte städa lite nyss men har tyvärr inte så mkt ork. Tror jag satsar på att laga mat istället. Darling jobbar (som vanligt?) över. Det är frivilligt men han vill ha komptid.. vilket är bra.
Jag småhandlade lite idag. Helt ointressant men det blev i alla fall: Diskmedel, konservöppnare (har letat i hela Borlänge och Coop hade) och bröd. Kul va? :)

Jag längtar tills 20/10 yihaaaaaaaa



KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

NAMN Spara info?

E-POST (publiceras ej)

URL

Kommentar: