Lyssnar på Winnerbäck. Varje dag känns lika hemsk. Önskar nästan att jag var rökare, hade man ju haft något att fördriva tiden med. När jag klev ur sängen imorse kändes det som jag hade träningsvärk. Fan vad ont mina vader gjorde gör. Känner igen känslan, men det var värre förr..
Mams skulle simma idag och frågade om jag ville med men orkade inte och vill spara energin tills ikväll då jag ska till Friskis. Men D tyckte minsann jag skulle simma. "Så du kanske orkar bowla sen också" Innan tyckte D att jag kunde gå en promenad. Jag vet att han bara vill väl och att han menar att jag får något att göra. Men energin finns inte där. Kände mig helt slut igår när jag duschade. Ska man då promenera, simma, bowla och jympa på samma dag?
Förvirrande.

Somnade ganska sent i natt. Ville inte alls gå och lägga mig. Det är skönt att sova, men då vet jag att morgondagen kommer. Konstigt det där, men jag kände mig inte ett dugg trött heller.

Många gånger känner jag att det skulle vara skönt att flytta. Till en ny, annan stad och byta miljö. Men det skulle säkert inte hjälpa.. eller skulle det ens förändra något? Jag tror inte att ångesten och Monstret stannar utan allt följer nog med...

Finns det något skönare än dom steg som leder bort från allt mörker och all tristess?