Nu är jag ÄNTLIGEN i Stockholm hos min älskade pojkvän :)
Kom hit vid 16 idag. Fick direkt höra att jag är så brun hehe. Jag vet :P
Vi har inte gjort så mkt. Kramats, handlat mat, ätit.

Träffade min ledsagare Lena idag. Kallar henne kp-Lena för jag tycker kontaktperson låter bättre. I alla fall så bakade vi kubb idag. Tog med mig dom till David men tyvärr så gick ganska många sönder. Typiskt :/
Men man får väl äta smulor då :)

Blev lite deppig för en stund sen. Blev t.om ledsen. Jag & David pratade om lite jobbiga saker. Dels det om att jag inte får någon samtalskontakt. Allt känns bara så hopplöst. Jag kommer aldrig få någon hjälp! Förtjänar jag inte någon hjälp? Förtjänar jag att må dåligt? Ska jag inte få bli frisk? Utan samtalskontakt kommer jag ju inte komma någon vart, det tror inte jag i alla fall. Det kommer då göra det hela mycker svårare, just det att bli frisk.
Men jag ska försöka leta upp en privat psykolog. Men det kan kosta 1000 kr/tillfälle och helst vill jag ju gå en gång i veckan men det skulle jag aldrig ha råd med. Men en gång i månaden ett tag är ju bättre än inget alls.
KBT skulle jag tycka vore bra, det verkar då bra i alla fall. Ska också ringa öppenvården i Borlänge och säga att jag vill ha en psykolog NU.

Jag ville inte att David skulle se mig ledsen så därför smet jag ut när han var i köket och hade stängt dörren. Men sen sa han att det inte var någon fara, att jag får vara ledsen. Han är så snäll och så himla gullig mot mig. När jag är ledsen kramar han mig och säger jättemycket peppande saker. Han ska även försöka prata med mina föräldrar angående privat psykolog, för han tycker dom borde kunna hjälpa mig att betala. Om jag går en gång i månaden blir ju det bara 500 kronor för mamma och 500 kronor för pappa. Det borde jag väl vara värd?

Nåväl, nu mår jag lite bättre. David pratar i telefon. Hoppas han är klar snart. Vill ju umgås med honom. Prata, kramas och bara vara :)