förut kunde jag längta tills klockan blev 20.00 så jag kunde få ta sömntabletter och skit. Bli trött och sedan sova. Men nu längtar jag aldrig till någonting. För jag mår likadant dygnet runt.

ibland önskar jag helt ärligt att jag var ensam ute i skogen. ingen skulle veta av mig. då blir det ju heller inga funderingar, ingen besvikelse. inte så mkt trycka-ner-mig-själv heller.

tårarna rinner.
bäst jag lägger mig i sängen med täcket över huvudet.

jag älskar dig Bejbi, nu och för alltid!