Det finns vissa saker som jag tror bara en enda vän förstår. Nu kanske några tänker "men jag då?". Men man kan ju inte rå för om man inte förstår. Personen som förstår har varit/är i en väldigt lika situation, tyvärr.. Det här är nog svårare att förstå om man inte varit i det. Blir mkt skrivet i gåtor, just för att det är något som jag inte vill att vissa ska veta. Även om jag önskar att jag kunde skita i dom och bara skriva! Men jag är för feg helt enkelt, som vanligt.

Vid kvällsmaten brast det. Jag kunde inte äta mer. Slängde maten och gick därifrån. Klump i magen. Daniel blev arg (läs: orolig). Sen har han hållt om mig. Tröstat. Viskat fina saker. Och nu har han åkt till jobbet. Jag vill bara ta upp min andra lillprins och hålla honom nära nära nära. Tittade nyss till honom. Eller jag & Daniel gjorde innan han åkte. Han andades så stilla så.

Helt ärligt är det inget vidare just för tillfället. Aptiten spelar mig ett spratt ibland. Allt är en ond cirkel och min kropp säger ifrån lite då och då. Idag hade vi barnvakt någon timme för att vila. Jag var en trött duracellkanin som knappt kunde ta det lugnt och Daniel behövde vila en stund inför nattens jobb.

Känner mig utanför. Utanför alla andras värld. Vid vissa tillfällen känner jag mig som en bland alla andra..

Så känns det så fel. Jag borde inte känna så här och bla bla bla
Allt blir bara konstigt. Bäst jag avslutar.

Du vet vem du är ♥