Hade svårt att somna igår. Hade lite svårt att riktigt komma till ro så började tänka på massa skit. Finns en person som irriterar mig en del. Som ger mig press och som tjatar. Fick en klump i halsen igår och tårarna rann till slut. Pratade med Daniel som låg bredvid. Mitt stöd i livet!
Och det känns som det inte är tillåtet att må dåligt ens, att jag inte får gråta. Va fan, jag blev ju nyss mamma. Jag Ska må fint & vara LYCKLIG! Men tro inget annat. För jag är verkligen lycklig och jag mår bra! MEN ibland blir det för mkt och vissa saker är (och förblir?) jobbiga. Jag är inte alls en sån som kan låta bli att lyssna, låta bli att ta åt mig eller låta det gå in i ena örat och ut i andra, tyvärr..

Visst kan folk få ha åsikter, ge råd eller så.. men när samma sak ska tjatas OM och OM och OM igen utan att VI ber om det, då blir jag less!
Det här med napp är det speciellt en person som tjatar om. Daniel köpte runda nappar häromdagen som han tog några ggr den dagen men sen inget mer trots ett flertal försök. Känns som jag har gett upp det där med att han ska ta napp faktiskt. Finns ju barn som inte alls vill ha napp. Se på mig tex, jag hade inte napp och jag överlevde ;)
Och så är det som sagt ett j-a tjat om att han ska sova i egen säng NU, eller helst innan han ens kom..

Äh jag slutar nu innan det blir långt jobbigt ointressant och tråkigt. Det är nåt hela tiden känns det som. JAG ORKAR INTE!!!!!!
Det var i alla fall skönt att prata med Älskling igår. Han betyder så mkt ska ni veta!

Jag känner redan avsky mot julen och den har inte ens börjat. Är det så det ska vara? Det är i alla fall inte så jag vill att det ska vara.