Känner mig seg, börjar bli trött. Snart ska jag lägga mig i sängen.
Läst lite bra bloggar, hur kan sånt vara så kul?

Funderar på vad jag ska göra under veckan.. hmm?
jag vill inte vara ensam hela dagarna under veckan

Skulle ju ha åkt på läger med RUS på tisdag och kommit hem på onsdag men eftersom psyk är så duktiga på att förstöra allt så missar jag även det. Ska till läkaren på onsdag kl 14.00 nämligen. Tråkigt, men sant. Vet inte vad jag ska säga den läkaren ens :/
Har aldrig träffat människan heller & det är ju (så klart) en stafettläkare.

Jag förstår faktiskt inte hur FK tänker. ALLA (i stort sett) mår bra av att komma ut några timmar i veckan. Och jag, som verkligen vill ha praktik får ingen praktik. Dom skyller på kö. Men jag har väntat sen oktober! Vad är detta?!? Visst, ett tag mådde jag riktigt dåligt och hade kanske inte klarat så många timmar. Men det här året då?!?
Jag skulle kanske må bättre om jag fick lite praktik. Visst, jag mår rätt ok nu och det känns som jag klarar mig utan medicin.. men bara för att jag slutat med medicin så mår jag inte B R A. Jag har så mycket kvar att jobba på.
Jag ville t.om skära mig för ett tag sen :(
Men jag vägrar falla, falla ner i helvetet igen. Jag vägrar sjukdomens klor ta över och klösa mig sönder och samman.
En annan sak som är jobbig är att jag hela (jävla) tiden ska kolla kalorier och sånt. Så fort jag ser en smal eller mager tjej ber jag Daniel se, så blir jag avundsjuk. Vill ju också vara mager!

Jag vill känna mig behövd.

Och varför tror jag många gånger att folk talar illa om mig och inte gillar mig???

När psykiatrin inte vill hjälpa mig, vad återstår då?
(Även chefen för Psykiatriska Öppenvården här där jag bor har ju sagt det)

Hela jag är fylld med hat just nu.
Hatar mat, psyk, mediciner...
världen!
Ja, världen ja.. vad är det för jävla värld jag lever i?