Jaha, vad ska jag skriva? Jag kan skriva en hel bok om det som inte fungerar inom psykiatrin. Lätt! 11 av 12 kapitel skulle handla om Borlänges öppenvårdspsykiatri, jag lovar...
Så vad är jag arg, irriterad, frustrerad, besviken, ledsen över? Att jag inte får någon hjälp. Just det, JAG FÅR INGEN HJÄLP!
Jag sa klart och tydligt följande idag: Det är nu ni ska hjälpa mig. Det är nu jag är kapabel till att ta emot någon hjälp. Jag har sagt exakt vilken terapi och vilken hjälp jag vill ha. Men ni gör inget, ni vill inte hjälpa mig helt enkelt. Allt är ändå ganska svajigt nu och jag står ostadigt, det är därför extra viktigt att jag får hjälpen NU och inte SEN! Tänk så faller jag då! Vill ni att jag hamnar i Säter? Det är nu ni har chansen att hjälpa mig men ni tar inte den.

Läkaren sa ungefär följande: Men jag jobbar inte här jämt, jag är egentligen i Sthlm. Är bara här 1 vecka åt gången ibland. Jag önskar att jag kunde göra mer.. Du är ju bara 25, du har många år på dig att bli frisk. WHAT?!?!?!
När man mår så dåligt som du gjorde förut är det svårt att jobba med patienten och går man i terapi kan det bli väldigt jobbigt. Det kan faktiskt skapa ångest och då går man istället hem och skär sig. Så på ett sätt är det inte helt konstigt att du fått vänta. Öhhhh? Hallå! Se tillbaks på hela det här året och så, hur mkt har jag då skurit mig? Just det, ingenting!!!!

Om hon nu bara är här ibland och ingenting kan göra, varför ska jag då ens träffa människan? Vi pratade någon minut om medicin innan helvetet brakade lös och då gick allt bra. Det är så jävla typiskt psykiatriker för så länge det ska snackas medicin går det bra men om någon patient vill ha konkret hjälp i form av samtal så spricker ta me fan allt.
När hon sa att jag ju "bara är 25 och bla bla bla..." ja då brast det för mig. Jag bara grät. Gick till slut ut och hämtade Kjell. Sen fick jag ur mig precis vad jag tycker och tänker. Kjell höll med mig helt. Likaså mitt personliga ombud. Hotade kärringen med att gå till tidningen vilket hon tyckte jag kunde göra. Då ska jag i så fall se till att verksamhetschefen (en kvinnlig) ställs mot väggen. Ann-Sofie tror jag hon heter. Kjell har redan varit i kontakt med henne och hon bara vände på klacken, typ. Så nämnde läkaren även Leif Alm. Den mannen vill jag aldrig ens höra att någon yttrar sig om. Han har jag inget som helst förtroende för och ser jag han kan jag knappt låta bli att säga något eller göra nåt.. *ehrm*

Men sen sa läkaren att hon ska kolla upp med ansvariga om jag inte kan få samtal. Då krävde jag att få veta när i så fall det ska bli och om det ens blir något. Så hon ska ringa mig imorgon. Om hon inte ringer kommer jag bara hata henne också, ännu mer! Om hon inte fått fram något blir jag ännu mer förbannad.

Fan, jag kokar över!!!!!

Tur man varit på Kupolen ikväll och shoppat lite i alla fall....
Köpte en riktig myströja (vit), jul-pysselsaker på Panduro som mami betalade, träningsskor och ett kort till Darling :)

Träffade Lii idag. Wiiiiiiiie. Det var skoj! Åt lunch och sen dissade vi alla fula jävla senapsgula kläder som finns överallt. Det är verkligen en spyfärg!