SKRIVET: 2008-09-22, kl 21:32:48 | PUBLICERAT I: Vardagslivet

gamla minnen

Glömde skriva en sak i inlägget jag skrev imorse angående samtalet igår. Jag fick tårar i ögonen då. Just för att det är så jobbigt att faktiskt höra den dystra sanningen; än är du inte frisk.
Just för att Jag vill inte vara sjuk!

Gick runt älven med Darling ikväll. Det gick hur lätt som helst, vips så hade vi gått hela promenaden :)

Har efteråt varit till Hushagen och träffat dom som ska vara med i Rus-gruppen. Vi ska prata om lite allt möjligt kan man säga och försöka peppa varandra till att må bättre. Vi ska utgå från en bok som Rus tryckt upp; Ung och galen. Tills nästa måndag, då nästa träff är, ska vi ha läst några sidor och så ska vi reflektera över det.
Vi ska även ha aktiveter så som t.ex laga nyttig mat, träna eller något sådant. För knopp och kropp hänger ju ihop och båda delarna påverkar varandra :)

Det finns två stycken inom vården som jag kanske aldrig glömmer. Den ena är en sjuksköterska som ringde mig när jag inte ens var inlagd och berättade att hon skulle flytta söderut och sluta på avdelningen. Minns inte exakt vad jag sa men det var ungefär: Nej, jag vill inte det. Åhhhhh! Men hoppas att det går bra för dig och att du får jobba med det du vill.
Jag kunde så klart inte påverka hennes beslut till att flytta och allt det där, men det kändes just där och då så himla fel! För tänk så skulle jag bli inlagd igen, ja då skulle ju inte hon finnas där. Hon skulle inte vara min kontaktperson, någon annan skulle ta hennes plats. Jag blev inlagd efter att hon slutat, det gick bra och det var inte jobbigt. Men jag kommer nog ändå inte glömma henne, i så fall dröjer det länge!
En annan som verkar brinna för det hon gör, är nästan en hjälte kan man säga, är en läkare. Helt underbar! Hon har lyssnat på mig och första gången hon träffade mig vägrade jag prata med henne eftersom jag hade LPT och hon sen också godkände det. Men hon sa att "vi" (vården) måste få stopp på mitt beteende och att jag måste få hjälp. Att jag inte ska behöva må så dåligt..
Visst, jag fick inte någon super-hjälp och det finns ingen mirakel-kur men jag gillar verkligen henne och hennes sätt att vara! Därför skickade jag i julas ett julkort till henne, gulligt va? :)

Jag beundrar människor som brinner för det dom gör och det spelar ingen större roll vad det är. Det finns en massa tappra människor där ute! Jag blir helt euforisk =)

Vad jag är mest stolt över vad gäller att ha hoppat fallskärm, hoppat bungy jump eller att ha kämpat så långt och så mycket i mitt dåliga mående? Svaret är givet! Det sist nämnda, så klart! Nu ska jag bara försöka hitta nya kickar här i livet, de rätta kickarna.. Bungy jump var otroligt häftigt i alla fall likaså fallskärmshoppning! Skulle mer än gärna hålla på med klättring, bergsbestignig eller sådant hehehe.
Jag & Danne-mannen har ju snackat om K2 så vi får väl se :P

Oj, vilket långt inlägg! Hoppas någon orkade läsa. Nu måste jag sova. Ska åka hemifrån 8.20 imorgon, till Leksand. Ni vet föreläsningarna jag skrev om tidigare..

PS: Har ju totalt glömt att skriva om nya mobilen! Soooorry (säger jag mest till mobilen men ändå..)
Kanske glömde jag skriva om den just för att jag knappt använt den än. Så jag vet inte hur bra den är och om den ens är bra. SE K660i är det i alla fall.. min elfte (!) mobil kom jag just på.



KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

NAMN Spara info?

E-POST (publiceras ej)

URL

Kommentar: