SKRIVET: 2008-06-16, kl 01:47:59 | PUBLICERAT I: Vardagslivet

vak-natt

Är egentligen för trött för att skriva. Det rinner ur ögonen och det kliar. Jag gäspar konstant. Kan inte tänka klart. Vill bara soooooooooova just NU. 6 jävla timmar kvar tills jag blir hämtad. Hur ska jag orka? Hur ska jag stå ut?
Önskar jag kunde gå en (lång) promenad men det är jag för feg för :/
Hade det varit för bara några månader sedan hade det inte varit några som helst problem att hålla sig vaken. Då behövde jag ju Theralen eller liknande för att ens kunna sova, nu är det (nästan) tvärtom.. :P
Tror jag ska äta en macka och dricka lite mer Cola, måste faktiskt det. Men det tar emot. För numera hatar jag att äta på nätterna. Förut kunde jag vakna mitt i natten och direkt gå upp och äta :P

GÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄSP

Minns än idag när Markus (ex) var borta och jobbade. Då satt jag uppe i stort sett hela nätterna, gjorde hamburgare och sådant mitt i nätterna t.om. Hihi.
Gillar inte att äta på nätterna och man bör inte äta på nätterna. Men nu kurrar t.om magen.
Fick igår söndag höra av Kjell att jag blitt såååå duktig på att äta mot förut. Då petade jag bara i maten. La allt till sidan, åt liiiiiiiite & sa sedan "nu är jag mätt, tack för maten!" medans jag nu äter som normala människor. *stolt*
Fast ibland tar det emot. Som när jag & Daniel skulle äta på MAX. Då kom minsann tankarna "jag borde inte, jag borde inte, jag borde inte. Får ju INTE äta pommes..." men jag åt ändå. Fast jag kände mig mätt efter bara en halv hamburgare..

Daniel berättade igår att han inte ens reagerat över hur mina armar ser ut första gången han träffade mig, han tänkte inte ens på mina ärr. Dom flesta reagerar dock. Att reagera är en sak, men att stirra en annan. Nathalie frågade mig för ett tag sen vad jag gjort. Vad svarar man då? Hon e ju bara ett barn.. jag blev helt ställd och sa att jag gjort illa mig =/
Jag tror inte att jag någonsin kommer att vilja jobba i kortärmat i alla fall. Då får man så konstiga frågor och folk glor extra mkt då. Lika bra att ha långärmat i så fall. Tro nu inte att jag inte kan stå för det jag gjort, för det kan jag. Och jag skämms inte ett dugg längre. Men det känns ändå fel att visa sig i kortärmat.
Jag var på en fest för ett tag sen. Då frågade en tjej vad jag gjort, hur jag kunde göra så, om jag inte ångrar mig o.sv. Men jag skulle aldrig i livet gå på någon jag inte känner på det viset. Folk förstår helt enkelt inte. Psykiska sjukdomar är för känsligt i denna värld. Vadå ha dåligt självförtroende? varför hata sig själv? Varför svälta sig? bla bla bla.
Ja, och varför finns mobbning och utfrysning? Eller övergrepp..?

Ibland blir jag bara så matt. På folk. På mig själv. På allt. Ja, på hela jävla världen.
Just nu är jag mest less på mig själv och min hjärna. Jag tänker helt enkelt för mkt. På allt och inget.

Nu ska jag äta! TJIPP =)


Malin

ja skulle nog mer vilja säga att psykiska sjukdomar är allt mer vanligt nu för tiden...var och varannan mår ju dåligt..mer sällsynt att dom inte gör det..bra att du blir bättre med maten =D

hoppas de håller i sig och du kan få leva "normalt"..utan att behöva tänka så mycke på va du äter egentligen...man lever bara en gång... ;)



PUBLICERAT: 2008-06-17, 00:23:40 | URL: http://vaneliuz.blogg.se/

KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

NAMN Spara info?

E-POST (publiceras ej)

URL

Kommentar: