SKRIVET: 2008-08-01, kl 09:31:29 | PUBLICERAT I: Vardagslivet

sanning, verklighet

Jag klarar inte av sanningen, verkligheten. Jag gör det bara inte!

Vågar inte ens ringa min egen pappa, då måste det väl ändå vara något fel? :/

Känner mig lämnad, bortglömd och ja gud vet allt.

Borde plocka lite hemma. Åker ju bort idag och kommer nog inte hem förrän på söndag.
Men än vet jag ju inte hur det blir med Maja, kanske att jag ska vara barnvakt.


NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ!!!!!!!
Nu sitter jag här med tårarna rinnandes igen :(
Men det är väl inte så konstigt egentligen... tror alla normala människor skulle känna som jag gör nu, även friska personer..

Måste ringa Gylle, borde åka dit. Se att dom river deras lapp så dom inte får hämta ut medicin längre. Yihaaaaaaaaaa!!!!

vi glider, vi glider. och jag vill inte det.

Borde skriva riktig dagbok också. Varför blir det aldrig av?
En annan viktig(are) fråga; varför är det ingen som bryr sig?


mika

varfr e du ledsen söt?


karolina

jag bryr mig gumman. alltid.

är i danmark nu som du vet och kan inte messa. nåt konstigt strul med telefonen...

men jag finns här för dig. alltid



puss*



PUBLICERAT: 2008-08-01, 19:36:38 | URL: http://www.osynliga-jag.blogspot.com

KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

NAMN Spara info?

E-POST (publiceras ej)

URL

Kommentar: