Höll på att få fläskläpp igår kväll. Jag skulle resa mig i sängen och Daniel skulle ta sin mobil vid fönsterbrädan. *smack* Jag fick en armbåge på läppen. Satan i gatan vad det gjorde ONT! Kände blodsmak. Daniel tände lampan och konstaterade att det kom en hel del blod så jag gick upp på toa. Jovisst en hel del blod kom. Det bara rann & rann. Äckelpäckel-blod! Fint litet hack blev det i alla fall, men syns knappt idag. I natt kunde jag knappt stänga munnen, var uppsvälld och gjorde ont.

Förut sa jag till "någon" att jag ångrade en smörgås och att jag fått ångest. Någon sa saker som fick det att låta som att ångest är väl inte så farligt och bla bla bla. Ungefär som att om någon har huvudvärk ska jag säga; ähh lägg av. Det går över. (ge det lite tid)
Jag började gråta, blev förvirrad och galen av det där..

Darling, Bettan, K-B m.fl tycker att vi ska gå till tidningen men jag vette tusan alltså. Kanske att man borde göra det?

Darling vill ta bort vågarna (har 2 st) men då blir det ju kaos inombords. Jag måste veta, jag måste veta, jag måste veta!
Använder bara en våg i alla fall, blir ju bara värre om man använder 2 och det är inte säkert att dom visar lika.